Tidskriften Serum #30 - Augusti 2008

Det tog lite längre än planerat, men Serums andra bloggnummer är här, till slut. Vi fortsätter med att presentera en författare per nummer, och det är ett våldsamt stort nöje att få presentera en gammal bekant, mannen som en gång var Serums bartender, under storhetstiden när vi kunde hålla oss med en sådan. Han komponerade faktiskt en speciell drink, Serum Supreme, som gick att beställa på krogen Mässingshornet i Malmö. Men till den drinken och flera andra ber vi att få återvända alldeles strax, i supplementet Serum 30B. Nu är det dikterna, och mannen bakom dem, vi ska koncentrera oss på. Freke Räihä, som han numera heter (kanske minns du honom som Markus) debuterade på Serums lilla förlag Fakir med "po-etik", år 2001. Men förutom några uppdykningar i tidskriften och på våra fester i början på 00-talet har det varit rätt så tyst kring honom. Men inte längre. Vi börjar med att ställa en viktig fråga:

30.1 VAD ÄR EN RÄIHÄ?

Där Serum frågar och Räihä svarar.

Vad är en Räihä?
En Räihä är många saker; t ex en gammal elitgymnast från Karelen, en ung fotbollspelare, en litteraturintresserad Alfa Laval-anställd fabriksarbetare som dricker på tok för mycket och dör av hjärtstopp efter att ha förlorat alla sina år i Sverige. Det kan också vara en läkarsekreterare eller en nyss utexaminerad kock som tindrar med ögonen, kanske en butiksdekoratör eller en hårt arbetande ekonom som reser världen runt för Sony och döper sin katt till Zoega...
Det kan också vara en känslig och öm poet med ett hårt språk i en döende värld.

Hur ställer du dig till offentliga framträdanden och dylikt? Har du gjort det mycket/lite? Om du avstår, utifrån vilka premisser?
Jag älskar scenen,den lockar, väntar, hungrar efter mig. Publiken lever i koma utan min närvaro. Jag har uttryckt mig på scen genom teatern, musiken och poesin. Den är en drog, ett sug, en egofix. Att vara offentlig som poet är njutbart. Att möta sina läsare är inspirerande. Blev t ex påhoppad på Möllevångstorget av ett par som hade börjat sin semester med orden: "börshuset blev till ett dagis". Levde på den komplimangen hela sommaren.

Vi associerar förutsägbart Finland till Sponken, Sibelius och sauna. Vilka är dina finska referenser, "vad är finskt" hos dig och i din poesi? Om nåt.
Suomi är tusen sjöar av mystik, oförstående, berättelser om snö och barndom. Mor har berättat att hennes far ville skriva en bok, tydligen läste han mycket. Det var han som visade mig Lunds Stadsbibliotek och lärde mig att bowla. Jag får skriva den i stället. Jag är finsk på min mors sida, min far är från Västerbotten. Så jag är andra generationen och blandras. Jag har aldrig känt mig varken svensk eller finsk. Förra sommaren mötte jag Saarikoski på ett bibliotek i Hällefors, då hade han varit död i 24 år. Det kändes som jag mött en tvillingsjäl. Annars har jag låtit mig inspirerats av Arska från Hersa, den finska folkmetalen och Aki Kaurismäki. Och visst, jag gillar sauna. Vi badade mycket när jag var ung, mina morföräldrar hade tillgång till bastu. Förra sommaren hamnade jag i en vedbastu vid Bergsjön, ojojoj! Som många andra överkänsliga personer har jag missbrukat alkohol under en lång period och det är väl lika arketypiskt som den fulla finnen med kniven. Arbetslöshet, ångest och vodka är kära vänner.

Har du sänt några diktmanus till förlag? Och varför i h-vete har de i så fall inte blivit antagna? Har du några smaskiga citat från eventuella refuseringar att bjuda på?
Oja! Jag har skickat till åtskilliga och bara fått förtryckta lappar tillbaka. Nu senast har jag provat med Vertigo men han har inte svarat och det har gått ett år sedan jag hörde av mig första gången... Det kan man väl kalla en hård refusering? Kalla handen. Jag har själv inget bra svar på varför ingen vill trycka mina dikter.

Umgås du i "litterära miljöer" med andra som skriver? Varför/varför inte?
Nej. Ingen av de personer som ingår i mitt vardagsliv har behovet att skriva. Men jag minns de tillfällen jag har hamnat i en sådan miljö med värme. Kanske nu när jag börjar på Skurups skrivarlinje kommer det att förändras. Jag saknar det.

Är det din cigarrill?
Mycket möjligt. Men det skulle kunna vara Whildes, eller bara utsikten. Cigarillen var en omskrivning för: "jag har blivit bedragen och håller på att gå i bitar, kom och älska mig vem som helst." Men ibland är ett rökdon bara ett rökdon.

Poesi, vapen och sprit. Kombinationen är intressant. Kommentar?
Ja, tre starka uttryck som inte lämnar något sällskap utan kommentarer. Jag är för rastlös för att läsa något annat än poesi och jag har en vapenfetisch som jag inte bejakar för att undvika Majakovskijs öde och träffa hjärtat. Men jag har aldrig kunnat skriva när jag har druckit.

Foto: Ida Jenzén

30.2 DIKTERNA

det är gryning & skymning

döden rycker masken från sitt ansikte

som för att avslöja sin mänsklighet

hon tittar bort

med tår begravda i kall, svalnande ökensand

askan av berg

en bördig mark savar mellan hennes fingrar

det är gryning & skymning.

halva sanningen.

första suran:

alla profeter är lika, och mångfaldiga som saltkornen i havet

den Egendomlige stödjer kriget i mellanöstern

för att få ut människorna, & återbygga eden

må så ske

i rättvisans vågskålar finns ändå inget du kan väga upp

som kan väga upp

*

andra suran:

nu, vill kunskapen, som den första dödssynden, träda fram

som frö till ett träd

vi begraver den Egendomlige i hans förbundsark

sen renar vi våra hem

sen renar vi med den eld vi lärt oss frukta

som är khabs i khun, i den klarast lysande stjärnan

som är du

*

tredje suran:

som enda budord

är den ena nakna människan efter en annan

viljan att älska

utan en döljande slöja, eller en svepning av oskuld

som enda vision av himmelriket

*

fjärde suran:

min mynning mot dina bröstvårtor avfyrar

ett stjärnskott som, förvandlar havet till campari och

binder mig en ny lagerkrans av malört

klädnaderna klär bara golvet, men dina ögons svarta oliver, pärlor

klär alla jag ser

& ur orgasmens kraftkälla öser vi

*

femte suran:

vi får inte sanningshalta fram, som bleka inkompetenser eller missionärer:

religionen – fri från människan,

fri från den Egendomlige, som även är bestraffaren

& fri från friheten.

*

jag drömde att dina ögon hade åldrats

att ditt hår var mörkare

som av ständig motvind

på ett övertänt sädesfält av brandgul raps

du kan be mig knulla ditt finger när du vill.

fy faan vad det är varmt och luktar av kanel

och att det är svårt att hantera sådant.

*

du spelar mig ett spratt med dina siratliga ögon

i bärnsten och solförmörkelser

jag skrattar högt

nattklubbsljuset går hårt på min ovärderliga jade

det är svettigt & så

över hela dig

jag pratar om färskt bröd som kan smälta smör

men det är inte mina ord

och det är inte du som lyssnar.

*

ett finger är nyckeln till dödens drakport

ett är violan som tränger sig in mellan revens ben

ett sluter sig om magsäcken

ett letar sig upp i tarmen

ett är kvar som kvisthål efter barndomen

handen sitter som ett hammarslag

på en blodig klitoris

och armen är en krycka för kärleken

vi delar med varandra.

*

i malmö rinner vinden längsmed trottoarerna

som genom djupa tankeskåror

japp, och drömmen drömmer om sig själv

i aprilsolen

i det öppna såret mellan våra ögon konstaterar vi:

kuk, är inte en värdering

mmm, just så, alldeles intill beröringen, med en hårsmån

när precis vad som helst kan komma emellan

t ex att fascisterna vinner val i frankrike.

*

jag blev för full och misslyckades med att ta livet av mig

i kanske tio år

sen tröttnade jag

slutade skämmas för att dansa offentligt

började skratta

och äta rågbröd igen

inte för att jag känner mig annorlunda

men det är jäkligt gott med rågbröd.

ETT TUSEN

vad kysser vi i skrevorna hos varandra

jo, drömmar

och på mattan fläckar röven blöder

och på spisen kakas kaffet

och läpparna fuktas av begäret

ett bittert skratt får inte eka länge i ditt hjärta

utan bleknar som ett minne, vi en gång vunnit

och aldrig saknat

så, vad söker vi hos varandras oskuld

vad gör dina fingrar i min ficka

& vad frågar branden brandmannen om

ett eller annat

det ingen annan kan svara på eller vad den redan vet

om du vill vara med och leka

om du får sova över

om du älskar mig

om vad vi ska göra med lenins odöda kropp

som utom sig av ilska härjar runt på moskvas gator

vad ville du veta.

*

till lunch:

en kastrull gamla minnen

& den obligatoriska ketchupen

jag har en oväntad erotisk dröm

hon skriker av tillfredställd kåthet

om jag vaknar

vet jag inte ens hur hon luktar

det gör inte så mycket

våldet är ett smuts vi måste sprida vidare

för att känna oss rena.

*

ät en textburgare

flörta med grannens katt

låt kanylen ligga framme när din moster kommer på besök

var en rebell utan mål

spara ena testikeln i en burk med ättika

ta emot din älskades hjärtslag med full garde

banta.com

eller ät bara makaroner med ketchup

bombhota din närmaste arbetsförmedling

och spräng den sen

men räkna inte med ensamheten.

*

havet, mystiskt som ett bebott grässtrå

eller en sten som någon vänt på

i norra skogens kalhygge

med dess numera nedlagda sågverk

till

igengrodda stigar

här onanerar jag i smyg, på jakt

efter självklarheten

som kanske du sitter på

som en hemlighet, dold bakom din finurlighet

över mig och ett kairo jag aldrig sett

spänner sig himlens blåsvepta dotter

som den nakna nattens båge

som ett monument

efter den socialistiska frihetstörsten

eller hjulspår över en mellanöl.

*

jag ler mot dig, mot ett gammalt fotografi

det föreställer sig knappt

jag kokar kidneybönor

och mitt hjärta detonerar för minsta småsak

det är sit.com

vad faan hjälper det

timvisaren är illa bunden till klockan

bara en flackande blick, en vag föraning

en laktering från fittan

en årsringling på min slappa kuk, på olivögat

det är vit februarifredag, ut över hela bordet

kvar på det dygnsöppna gatuköket

men dagen är knappt medelålders

och gästerna trängs fortfarande

så jag syns inte i vimlet

så jag älskar dig.

*

händerna luktar av potatisskal och stål kallnat

av svettningar och dålig sömn

Jag är vid liv, men rosten har satt sig i lungorna

små, små flagor av aska, av tyranni

Jag är Broder Svea.

det blåser ute, det är ok.

*

jag tar en kniv till ditt kön

för att du är för trång och för torr.

det finns en kärlek

men du drömmer fortfarande om den.

ömmande hettar våra drömmar efter varandra.

vindlande strävar de efter ro

efter en kaffepaus

där vi kan begrava våra fötter i myllan

och bara växa

*

då vitnar knogarna & senorna i handen brister ut, som av inre spänning

jag var ung då, det var nästan bara sommar

med hårsprej & min första avsugning på en toalett

det är en storm, & blad & löv flyger för vinden

i en marriden nattsömn
i en tokgalen synonym

i en döende mans behov av livet

*

i snarorna hänger skrämmor, som vindspel

ta ett par steg till

& jag vilar oss på en filtad träbänk

du är så tung, & över oss klickar vinden skrämmorna

*

livet som det är

jag är kortfattad därför att jag är rastlös

hela världen ska vara inom räckhåll på två sekunder

kamrat

inte kan du springa för livet i högklackat heller

ha, du ramlar och bryter din fåfänga

universum utvidgas, som när ett hjärta ska till att slå

& vi bygger våra hus av silkespapper, i jämförelse.

*

i tungspetsen

i tanken som väger mer

än den Egendomlige

i antagandet

i stekandet av lök

i köket

i röven

i tvungenheten

rakt framför oss

runt omkring oss, i surret av dårar

trillat vid sidan om sängen när du bäddade

i guantanamo

där den matematiska bevisningen

bara bevisar

sig själv

där rytmen är barn som springer

auteuren som springer

han har bråttom

kravaller som springer

och gator

och miljöförstöringen

och den himmelska friden över alltihop.

Fotnot: "då vitnar knogarna..." och "i snarorna hänger skrämmor" ingår i sviten "Tavelodlaren".

SUPPLEMENT SERUM 30.B: KOKBOKEN


Samtliga recept av Räihä

En perfekt dry martini

För att blanda en dry martini behövs en flaska potent gin typ tanqueray och en flaska torr vermouth, de reaktionära använder noily prat, en fransk som lagras utomhus i ett år.
Sen behövs mycket is, helst färsk och gjord på källvatten (dyrt! men med bättre smak), ett stort glas, en lång sked och en hawthornesil; en hybrid av en visp och en spade, stor som en handflata med ett par hål i. Man kan (om man är snål) ersätta den med vad som helst som kan fånga upp isbitarna när man flyttar spriten mellan glasen.

Dessutom behöver man några goda urkärnade & ofyllda oliver och några tandpetare utan mintsmak, lyssna nu!
Läs igenom alla recept du tänker använda minst två gånger, var renlig och noggrann, gå ut och köp ett par oerhört vackra cocktailglas; ett v-format genomskinligt glas på fot helt utan utsmyckningar som helst bör rymma tio cl.

• Fyll cocktailglaset med is. En oliv för varje drink spetsas på en tandpetare och sköljes minutiöst.
• Fyll det stora glaset med is till ca tre fjärdedelar.
• Häll 1 cl vermouth i det stora glaset för varje drink du tänker göra. Häll sen i 7,1 cl gin i det stora glaset och rör om våldsamt.

Ha gärna handen över när du rör men skölj den i så fall både före och efter.
Proportionerna som används här är den vetenskapligt framställda bästa blandningen. Filmartisten Buñuel berättar att han brukade använda en tesked angostura bitter ihop med vermouthen, röra om & sen hälla ut det i vasken innan han tillsatte ginet. Detta är en mycket god variant, lite kryddigare.
Ett annat intressant alternativ är att byta ut vermouthen mot fino, men ingen av dessa är en dry martini.
I ett av dom påstådda originalrecepten använde man orangebitter (finns inte på systembolaget), ett förfarande som var poppis ända in på 50-talet, mycket godare än det slemmiga citronskals-vridandet som får drinken att smaka lemonad. Jag betackar mig.

När sprit och och vermouth är blandat, slänger man isen som kylt cocktailglaset, fyller det till tre fjärdedelar och garnerar med oliven.

En dry martini måste drickas inom två (2) minuter, därefter blir den varm och skämd.

Diverse drinkar

serum supreme
en mysig drink för heta sommarkvällar

4 cl vodka
2 cl pisang ambon
6 cl passionsfruktsdryck

fyll glaset med is
fyll upp med fruktsoda; ju mindre glas desto sötare drink

fall serum
en het drink för mysiga höstkvällar

ett stort jävla mått calvados
ett glas mycket varm ekologisk ofiltrerad äppeljos

blanda och garnera med ett vackert höstlöv
vad väntar du på?



vintrum
jul, fast kul

4 cl billig grappa
2 cl amaretto
ett par stänk angosturabitter i ett cocktailglas

rör grappan och amaretton i ett blandglas med
mycket is och sila över i det förbittrade cocktailglaset
garnera med ett skevt leende


knoppen brister

gå ut i den varma solen och plocka den vackraste blomman du hittar
kyl en flaska enkelt mousserande vin
garnera glaset med blomman när du dricker
drunkna i vårens kärlekstörst


anna
tillverkad som studentpresent till den i serum publicerade anna gustavsson

4 cl laphroig, eller snarlik islay-malt
2 cl cherry heering

i ett ikea-standard grogglas
kyl alla ingredienserna, annars blir hon för söt
fyll upp med coca cola (inte light!)
ingen is, inget sugrör, ingen garnering -
allt i annas smak
drick snabbt och lägg beslag på stereon

Lindgatan 12A eller Där jag träffade Stefan Whilde

Highballglas; fyllt med is.
En skvätt myntasirap (som finns att köpa på Möllans asiatiska butiker).
Fyll opp försiktigt med Schweppe´s Indian Tonic (den skummar).
Njut en vacker sommardag.
För den som inte ska köra eller råkar vara gravid kan valfri mängd london gin tillsättas.

Whisk(e)y och veganer

Det ligger stor likhet i att vara vegan, det vill säga en individ som frivilligt exkluderar animalier ur sin livsföring, och att brygga whisk(e)y. Förutom att båda oftast vet precis vad de håller på med så har vi den oundvikliga groddningen. Nog för att man kan vara både vegan och destillerare av uisghe beatha (keltiska för livets vatten, något som säkert är sprunget ur alkemins sökande efter det andliga guldet eller kvintessensen) utan att grodda ett endaste korn. Men det höjer livskvaliteten att se saker växa.

När man och kvinna groddar, tas en bunte fröer eller ett mått av något sädesslag, även baljväxter går bra. Whisk(e)y-makaren använder korn eller råg, majs behöver inte groddas. Dessa blötläggs mellan 8 och 15 h beroende på hur stora de är och sen är vattnet redo att vattna blommorna med. Man sköljer av dem noggrant och det tar mellan 3 och 5 dagar innan groddarna är färdiga. Det är viktigt att de förvaras mörkt och att man ser till att de inte möglar genom att skölja dem ett par gånger om dagen.
Här slutar likheterna. När veganen äter sina groddar på mackan eller i en sallad kokar whisk(e)y-entuasiasten öl på sina.
Japp, du läste rätt. Groddat korn heter också malt. Under själva groddningen händer oerhört mycket: t ex bildas en del B- och C-vitaminer samt att stärkelsen hos kornet omvandlas till jäsbart maltos (maltsocker). När sen malten kokas dras maltosen ut i vattnet och vätskan kallas öl. Med lite humle i den sista kvarten eller så av kokningen och lite schysst jäst när det har svalnat blir det vad du och jag i vanliga fall kallar öl.

Vi får inte glömma den för whisk(e)yn och ölen så viktiga torkningen, rostningen och rökningen. Kornen torkas innan de kokas och om man fortsätter att värma dem blir de rostade och whisk(e)yn och ölen får en mer bränd smak, även om en hel del av den brända smaken kommer från ekfaten de lagras i. Ölen blir dessutom brunare och brunare. En tydlig skillnad kan man se i lager och stout, två motpoler i ölsamman-hang.

För att få den där otroligt smaskiga och för Skottland så säregna röksmaken så släpper man in massor med rök under torkningen, denna kommer från bränslet; torv. Torv är typ mossa, alger och gammalt gräs i en sammanpackad form. Detta används ofta i de skotska stugornas öppna spisar och sägs sprida en oändlig lukt. Ju mer rökt malten är desto närmare farfars verktygsbod smakar den slutgiltiga produkten.
Har farfar ingen verktygsbod? Prova Laphroig skotsk maltwhisky eller Rauchbier, som finns bland specialölen på bolaget.

Både torv, korn och råg är naturprodukter som är ”oändligt” förnyelsebara, så det är ingen risk att whisk(e)yn minskar i tillgång som t ex tequilan håller på att göra. De senaste åren har efterfrågan på tequila ökat, särskilt de ”finare” 100% agave- och anejo-sorterna. Agaven tar tio år på sig att mogna och dessutom har man inte haft så mycket framförhållning med planteringarna som man borde med tanke på de massiva reklamkampanjerna man har fört.

Efter att ölen har kokat silas vätskan av och maltresterna säljs till djuruppfödare som matar djuren med det, sojamjöl och lite kadaverrester. När ölen har svalnat tillsätts en jäststam som är noga utvald eller köpt på ICA och vips efter ett par dagar: bärsabira!
Denna destilleras, det vill säga alkoholen som kokar vid en lägre temperatur än vattnet och den andra skiten avskiljs genom att högst upp i en behållare hålls runt 78 celsius, där leds ångan av med en pip ner genom ett kylsystem och slutligen ner i en annan behållare. Från den upprepas proceduren en till två gånger beroende på hur subtil smaken ska bli.

I Skottland måste whiskyn enligt brittisk lag lagras minst tre (3) år under en skattemyndighetskräks översyn, därefter blandas och marknadsförs den. Vissa sorter blandas inte utan märks med ålder (med datum!) och tunnummer. Den kallas single barrel och säljs mycket dyrt men brukar hålla lika hög kvalisort.
Tunnorna köps in från bourbon-destillerier i USA eller sherryjäsare i Spanien. Även en del portvinsfat används. I USA är lagstiftningen sådan att bourbon måste lagras på helt nybundna och nykolade fat, vilket har lett till att de säljer av fat till Skottland, Japan och Västindien där man lagrar rhum i dem.
För att den intresserade läsaren ska få reda på hur de olika fattyperna påverkar smaken rekommenderar jag Glenmorangie´s maltwhisky-sortiment.
Förutom single malt, scotch blend och pure malt (som är en blend på bara maltwhisky) finns ju såklar den lätta och träiga grain-whisk(e)yn som är huvudingrediens i nästan all blended whisk(e)y. Den destilleras i en helt annan apparat, en så kallad kollonapparat, och kan närmast liknas vid tillverkningen av vodka förutom att man fatlagrar den och får en del smak på det sättet, även om det finns fatlagrade vodkor. Råvaran kan dessutom vara nästan vad som helst med tillräcklig stärkelse, precis som med vodka.

Det finns en whisk(e)y för alla smaker. Så vill du veta vilken som är godast så får du prova alla.

Lycka till!



Absinten - den gröna feen

Roten till all ondska, dekadans och kreativitet. Eller hur? Det brännvin det har spunnits mest myter om. Giftigt och hallucinogent.

Knappast. Visst finns det en viss mängd gifter i ingredienserna, men oftast hinner man nog bli väldigt dyngvråk innan man känner av något. Alkoholen är den största mängden gift (upp till 85% vol. alc förekommer) och bör tillskrivas den mesta effekten!

De flesta som blev vansinniga av absinten blev troligen det av syfilis som faktiskt var ganska "popis" just då. Den första vågen av absint i modern tid höll i sig 130 år, absinten tillverkades av alla seriösa och oseriösa sprittillverkare (1797 kom Pernod med den första, efter dr.Ordinaire's recept) och på grund av den oerhört höga konkurrensen såldes den till priser som tillsist låg på samma nivå som vinet. Vilket såklart de franska vinkartellerna och vinbönderna inte kunde acceptera, så via lobbygrupper och "vetenskapliga rön" fick de den förbjuden i Frankrike, troligen runt år 1915. USA var ett år tidigare. Belgien och Schweiz var också något före.

Sen är ju faktiskt alkoholism ett stort problem, men alla dödsfall och delirium skulle lika gärna kunna skyllas på gin, som i 1800-talets England hade samma rykte.
Tequila sägs ju också vara hallucinogent, särskilt då masken som bara förekommer i den "sämre" släktingen Mezcal som inte destilleras i distriktet Jalisco, Mexico, vilket är en förutsättning för att det ska få kallas Tequila. Ett annat falskt rykte är att den skulle vara gjord på en kaktus, vilket säkert grundar sig på att kaktusar förekommer på många etiketer. Agaven som man tillverkar spritdrycken på är släkt med liljan och påminner om en ananas när den är mogen, dock några storlekar större.
Rom, som gjorde sjöfarare och pirater sjövilda har samma dåliga rykte. Likaså vodkan som är orsaken till alla alkoholförbud här uppe i norr.

Den gemensamma nämnaren här, är urusla levnadsförhållanden i ett samhälle som är ruttet in i kärnan. Sprit är ett enkelt och effektivt nöje och en oöverträffbar flyktväg ur livets ofta sorgsna attribut. Vilket t o m fabriksägarna visade sig förstå när de betalade ut arbetarnas löner i alkohol, allt för att förslava folket när kyrkan började spela ut sin roll.

Ur absinten föddes pastis, nu känd under märken som Pernod och Ricard, denna saknar det som sades vara upphovet till allt det farliga i absinten nämligen Artemisia Absinthum, malört.

Absintsmakande drycker har tillreds i 3000 år, de första av vin såklart då man troligen bara har gjort spritdrycker i c:a 500 år. I Sverige har man kryddat brännvin med malört i alla tider, dels för att dölja den kväljande finkelsmaken och dels för att det var tillgängligt överallt d v s växte på varje knut. Vanföreställningen att "är det äckligt så gör det gott" gjorde säkert sitt, malörten har används som medicinalväxt i tusentals år.

När jag gjorde min andra omgång absint hemma i garderoben letade jag upp information om de andra ingredienserna, och fann att alla var giftiga i någon grad. Personligen upplever jag absintruset som mycket trevligt, lite skonsammare och kanske lite gladare och flummigare än andra. Men det mesta ligger nog i de värderingar man själv lägger in i det.

Recept till 1 liter:

• 5g fänkålsfrön
• 5g torkad järnek
• 5g isop
• 5g lakrisrot
• 5g malört
• 20g anisfrön
  
  Alla dessa kryddor placeras i en glasburk med tätt lock och överhälles med 1 liter brännvin som bör hålla minst 60% vol alc. Lägre alkoholhalt kompromissar med smak och den inneboende magiscka styrkan. Blandningen förvaras i burken i 3 dagar, sen silas kryddorna bort genom dubbla kaffefilter.
  Absinten buteljeras och lagras åtminstone någon månad. Man späder ut den med kranvatten till c:a 20% vol alc. i glaset innan man dricker det.
  Detta receptet har jag provat flera gånger och jag tycker att drycken är min bars stolthet.

---

Nedan följer en bunte mer spridda och vedertagna absintrecept.

Absint:

• 15g anisfrö
• 10g fänkål
• 5g bittermandel
• 5g koriander
• 5g lagerblad
• 2g grå bynke
  
  Detta överhälles med 1 liter brännvin och drar i 8 dagar innan det silas genom dubbla kaffefilter. Här vill receptförfattaren tillsätta 1,3 dl strösocker. Jag tycker att man gott kan söta i glaset istället så var och en får det som de vill.

---

Absint:

• 4 teskedar anisfrön
• 8 kardemummakapslar
• 1 tesked korianderfrön
• 1 tesked fänkålfrön
• 2 teskedar mejram
• 4 teskedar hackad rot från kvanne (angelica archangelica)
  
  Detta får dra i 1 liter brännvin i 6 dagar sen tillsätter man:
• 4 teskedar torkad malört
  som ligger och drar i spriten i ytterligare 1 dag. Sedan silas vätskan genom kaffefilter och lagras en tid innan den drickes. Författarna till receptet vill gärna söta den med 3 dl socker men jag tycker att man kan få söta var och en för sig

---

Absint:

• 8 teskedar hackade pepparmyntsblad
• 3x2 cm stor bit av bara det gula från en ekologisk citron
  detta drar i 1 liter brännvin i 6 dagar, sen tillsättes:
• 4 teskedar hackad malört
  som får ligga kvar i 2 dagar och hela blandningen silas, lagras och drickes med lika stort förnuft som vilken annan spritdryck.
  
  Jag har fler recept men för dessa krävs destillering så jag tänker inte gå in på dessa.
  
  Gustav skål! och god jaktlycka.

Doku 001: Bokbord Södertull

Det var ett bra tag sedan Serums redaktion var aktiv i sådana här sammanhang, men när Malmös längsta bokbord gick av stapeln vid Södertull lördag 30 maj kändes det självklart att dyka upp som ett spöke från förr. Här en liten resumé.

Redaktionen samlade sig till attack från tre fronter; Hönsinge, Venaröd och Möllevången. Möllan blev utgångspunkten vid tiotiden. Antika nummer av allas favorittidskrift samt bokutgåvor på Fakir förlag packades in i en skönt svängig Volvo kombi. Redaktör Palm ansåg att han behövde duscha och fick efter viss tvekan godkänt att dyka upp lite senare. Svensson och Ekström gav sig iväg genom sedvanligt trafikkaos på Ystadsgatan. Vi vinkade glatt när vi passerade restaurang LeLe på Bergsgatan, och nådde Södertull utan större incidenter.

Eftersom vi är en (mer) förvirrad redaktion nuför tiden så hade vi förstås glömt att ta med stolar att sitta på. Därför var det med stor glädje och återhållet jubel som vi noterade att det fanns en parkbänk precis bakom bord 124. Snyggt och propert möblerade vi bordet med skotskrutig resväska, fladdrande bredsidor och buntar med Serum. Några parkeringsmynt hade vi inte heller så det var bara att börja sälja för glatta livet. Det gick väl sådär.

Medan solen stekte från blå himmel rann kalla lättisar ner i Svenssonstrupen. Ekström kände sig nödgad att ringa Palm som beordrades att passera systembolaget på vägen. I väntan på ytterligare förfriskningar dök ett tvättäkta Serumfan upp. Hon behövde komplettera samlingen lite. Hon handlade en trippel, vi fick beröm, vi blev stolta, vi blev rörda. Dessutom räddade hon oss från parkeringsböter. Dagens hjälte utan konkurrens.

Efter vad som upplevedes som en evighet kom Palm makligt promenerande genom vimlet. Utan snören i gymnastikskorna, men i gengäld med två kassar öl. Vår parkbänk var äntligen komplett. När trojkan ändå var samlad lät vi det hela urarta till ett redaktionsmöte. Idéer kläcktes, historier förtäljdes och bombastiska planer drogs upp.

Det är lätt att känna sig liten, obetydlig och bortglömd i röran av nästan 200 bokbord. Men i takt med att vi sålde några nummer, blånekade bordsgrannen att köpa av våra öl, och hittade en toalett inom behaglig avstånd så växte förtroendet från förr. En lite touch av Åke Jävel smög sig in.

Vi fick plötsligt lust att upprepa katapultexperimentet med Björn Ranelid på Malmöfestivalen för något år sedan. I brist på Björn siktade vi in oss på en intet ont anande Fredrik Ekelund. Innan vi hunnit skruva ihop katapulten fick vi höra att han hade flytt med en båt på kanalen. Någon sade sig också ha siktat Jan Sigurd på samma skepp (med Sture Dahlströms avklippta skägg i väskan?). Då ingen i redaktionen är simkunnig lade vi ner projektet.

Forne Serumikonerna Mårten och Susanne med barn kom förbi och gladde oss en stund. Även redaktör Svenssons mor lyckades finna fram till centrala Malmö ända från Småland. Hon gav oss en röd väska med hjul på. Sedan gick hon till Kapp Ahl (som kan se fram emot en fet faktura för denna eminenta marknadsföring). En yngre man med Tool på tröjan sneglade på högarna av tidskrifter. När en av redaktörerna med ett överdrivet försäljarleende tilltalade mannen avvek han från platsen. Vi kan inte utröna om detta är ett bra eller dåligt tecken.

I den anonyma skaran stirrade vissa öppet skeptiskt på batteriet av Serum på bordet (och det växande antalet ölflaskor inunder), medan andra glatt och nyfiket bläddrade igenom rubb och stubb. På bordet intill var det full kommers hela tiden, Kalle Anka och Byggare Bob gick som smör i solsken. Vi är dock vana vid svårflirtad publik och lät oss inte nedslås. Tvärtom. Resten av eftermiddag fick vi dessutom skön underhållning av en klockren vinylsamlare som hördes genom människovimlet med jämna mellanrum:

– HAR NI INGEN BLACK SABBATH?

Bara en sån sak.

När vi lämnade Södertull var det med en friskt fläkt av forna dagar rufsande våra kalufser. Vi gick plus minus noll men höll huvena högt. Vi hade sakta tassat tillbaka in i offentligeheten. Kanske upprepar vi det igen. Någon annanstans. På någon annan parkbänk.

Serum säljer i Malmö

Kära vänner: nu på lördag den 31 maj arrangeras återigen Malmös längsta bokbord. Serum kommer att finnas där, så ta chansen att träffa redaktörerna och köpa gamla nummer till fånigt låga priser. Vi kommer också att ha med våra egna böcker till försäljning. Du hittar oss vid bord nr 124, på Södra Vallgatans östra sida.

Jan Kunicki R.I.P.

Tyvärr måste vi meddela följande:

"Jan Kunicki, poet och Lundaprofil, avled den 13 mars efter en tids sjukdom.

Han föddes 1938 i Toscana i Italien ett år före krigsutbrottet, och växte upp i Poznan i Polen som ett av de många krigsbarn som hela livet burit med sig minnet av det som skedde under andra världskriget.

Ödet kastade honom till Sverige i slutet av 60-talet. Isio, som hans vänner kallade honom, var en poesiälskare som själv blev poet och översättare. Hans första diktsamling „Det är enkelt att leva“ kom ut 1977 på Bo Cavefors förlag. Dikterna handlade om Sverige, hans nya hemland, om ensamheten och det alltid återkommande temat krig. Krig var också temat för hans sista diktsamling, som fick titeln „Krig och fred“, utgiven av Serum/Fakir 2004. Dikterna beskriver det nazistiska förtrycket och längtan efter fred."

Under våren kommer vi här att publicera ett nummer av Serum tillägnat Jans minne, med texter om honom, dikter från hans böcker liksom opublicerade dikter.

Tidskriften Serum #29 - Februari 2008

Välkomna, ska ni vara till Serum #29, eller SerumBlogg #1. Antingen känner du som läser till oss sedan tidigare eller så är Tidskriften Serum okänd för dig, och då krävs en kort förklaring. Jag tycker att Andreas Björsten formulerade det väldigt bra alldeles nyligen:

Serum var en stående inbjudan till det litterära livet. Som då även innefattade så mycket mer än bara böcker och skrivande, utan allt runt omkring, en slags festkänsla och en förväntan.

Jag kan inte uttrycka det bättre själv. Just den där glädjen över att göra en tidskrift, att publicera texter vi gillar, att kommunicera med våra läsare, att arrangera litterära fester, uppläsningar, filmvisningar, fotoutställningar, konstinstallationer, är kanske vad som gjorde och gör Serum unikt. Och förresten; vilken annan svensk litteraturtidskrift har gjort en road trip som den vi gjorde sommaren 2005, då vi bland annat körde runt på Öland i en gammal Volvo-kombi och sålde tidskrifter till tyska turister, och läste poesi på Gamla Torg i Hörby och på gudsförgätna t-banestationer i Stockholms förorter? Jag misstänker att vi är ganska ensamma om det.

Vi har gjort temanummer om korvkiosker, om poesi, om döden, om sex och skräck och Sture Dahlström. Vi har översatt dikter av Bruce Lee, skrivit om Elvis Presleys litterära kvaliteter. Vi har intervjuat en fakir. Under sju år hann vi med 27 tryckta tidskriftsnummer, en cd-skiva, samt ett flertal böcker och häften. Inte så illa för en liten tidskrift i den malmöitiska periferin med ett minimalt stöd från Statens Kulturråd. Ja, se där, nu nämnde jag det. På något vis känns det passande att det blir denna vinter som vi återuppstår, när debatten om kulturtidskriftsstödet rasat som värst.

Det fanns flera anledningar till att vi lade ner Serum efter ett sista, jävlar-anamma-trippelnummer som kom ut våren 2006. Men den främsta var ju trots allt att det hade blivit allt svårare att klara av att producera fyra nummer per år med bara 25 000 i stöd. Pengar som knappt täckte tryckkostnaden de sista åren. Till slut kändes det som att stå på toppen av Turning Torso och pissa i motvind. Skulle det vara så jävla omöjligt att vara en någorlunda glad litteraturtidskrift som föredrog raka rör, Bukowski och punk framför språkmaterialism, inåtvändhet och snobbism? Ja, det skulle väl det. Så vi lade ner, gav ut det där sista tjocka numret, och skulle aldrig mer höras av. Så var det tänkt.

Men vi saknade ju att göra Serum, att gå in i det där speciella serumska läget, som är ungefär som efter tre öl och en god cigarill på en uteservering med utsikt mot ett förortstorg eller en bilparkering just när solen börjar gå ner. Vi saknade redaktionsmöten på Le Le i Malmö, vi saknade våra läsare. Och vi har fått höra att ni har saknat oss. Alltså är vi nu här igen. Tiden har gått, det finns medarbetare som har dött, vänner som försvunnit, poeter som har glömt. Men Serums redaktion, som idag består av undertecknad, Lars Palm och Jonas Svensson, drömmer fortfarande om något vackert, naivt och roligt.

Så nu går vi framåt. I bloggformat. Nej, det är inte samma sak som en tjusig tryckt tidskrift man kan ta med sig i badet, och tappa i badet så att sidorna blir alldeles krusiga när den väl har torkat igen. Nej, det är inte riktigt samma sak. Men det är förbannat mycket enklare, det är gratis för oss och för er, och nog blir det betydligt enklare för gamla och nya läsare att hitta varje nytt nummer. Alltså: Serum startar om, ni blev inte av med oss.

I fortsättningen hoppas vi göra oregelbundna men täta uppdateringar av denna blogg. Vill du vara med? Har du texter som du tror kan vara något för oss? Hör av dig! Enklast är att maila till venarod@gmail.com - men skicka inga omfattande manus, vi ger inte ut några böcker.

Detta är #29, ett nummer tillägnat Billy Childish.

Tomas Ekström, redaktör för Tidskriften Serum sedan 1999.



EN SEXA CHILDISH – KORT INTRO

I am self taught.
I do not like fashion culture.
I do not hate anyone.

Så avslutas den korta biografi som Billy Childish ger av sig själv på sin hemsida (www.billychildish.com). Egentligen hade det kanske kunnat räcka; en dyslektisk autodidakt till poet, konstnär och musiker. Och merparten av Childish historia går att finna i hans dikter. Billy Childish har av många kallats för Storbritanniens svar på Bukowski. Det är inte svårt att förstå varför, släktskapet går att finna överallt. Solitären och spriten. Lyan och poesin, de prostituerade och de utslagna. Och mitt i alltihopa lyfts det ofta in ett djur, ett litet kryp som ger skrivandet bränsle. Ett annat tema är skildringar av en tyrannisk fader. Och banden till hemstaden förstås. Likt Bukowski har sitt Los Angeles skapas merparten av Childish konst utifrån hemstaden Chatham där han föddes 1959.

Billy Childish hoppade av skolan när han var sexton. Ingen hade då uppdagat att han var dyslektiker. Han tog jobb på varvet, en anställning som varade i sex månader. Det sägs vara den längsta sammanhängande tid han någonsin brödknegat. Han blev senare antagen till konstutbildning på St Martin’s School of Art, men blev relegerad inom kort. Sedan dess har han levt på det sociala, a-kassa och liknande, samtidigt som han skrivit poesi, målat, och ägnat sig åt musik. ”Storbritanniens mesta och rudimentäraste garagerockare” som någon kallat honom.

Vad det gäller poesin är det osminkade, bitvis outhärdligt självutlämnande texter. En total ärlighet med alla fula och såriga skav blottade. Detta kan också tendera att bli väldigt jag-centrerat, ibland självhyllande, men kraften i dikterna utplånar snabbt detta, och kvar blir den där välbekanta knytnäven i magen som få poeter lyckas leverera.

Det var med viss bävan jag gav mig på att översätta en dyslektikers poesi. Jag har valt att inte ”felstava” ord i översättningarna, det kändes inte rätt och blev bara krystat. I övrigt har jag bara kört på och försökt fånga det direkta tilltalet. Den där känslan inte helt olik att just ha svept en sexa starksprit.

Efter att ha överkonsumerat och slitit ut författare som exempelvis just Bukowski, tar jag det lite lugnare med Childish. Vi har ett bra förhållande och jag vårdar detta, vill inte riskera det. Där har vi kanske också skillnaden mellan en autodidakt till översättare och en poet som Billy Childish – han tar riskerna.

Malmö januari 2008
Jonas Svensson
[Cheers to Billy & Julie!]



EN SEXA CHILDISH

Fr. the man with the gallows eyes – selected poetry 1980-2005



en sorgsen åsna
och en tjock man med ett leende på läpparna

sagt av en man som inte käkar ost
och som rodde in på andra plats
i skolmästerskapen för pojkar
under 18 i kent 1975
(bara tre deltagare)

sagt av en man som inte äger nån tv
inte läser dagstidningar
och som har radion avslagen

sagt av en man med tolv rotfyllningar
fyra fotvårtor
och en examen (högsta betyg i konst) från walderslade gymnasieskola
för pojkar

sagt av en konstnär med tveksamma meriter
och författare av obscen poesi

sagt av en man som fångade paul wellers plektrum
när det kastades ut i publiken på rådhuset i battersea
jubileumsveckan 1977 (förband the boys)

sagt av en man som ristade den bakåtlutade amiralen
och van gogh utan mustasch
på elevhemmets stenfasad
hennes majestäts skeppsvarv chatham 1976

sagt av en man som gick i begagnade skor
tills han fyllde 33

sagt av en man som försökte köra över johnny rotten
på trottoaren utanför pub roebuck på kings road
london 1978 (full och beväpnad med en cykel)

sagt av en man med ögon som små fiskar
med sin fars händer och nån annans ben
kan jag se sanningen kämpa sig uppför
bergssidan som en sorgsen åsna knäande under tyngden
av en tjock man
med ett leende på läpparna



den förtappade

bilen är en volvo herrgårdsvagn från 68
som jag fått av min bror
den är målad i alggrönt
drar fem liter olja i veckan
han lämnar över nycklarna
man måste öppna motorhuven på ett speciellt sätt
säjer han
och bakdörren går inte att låsa
och fönstret går inte
att veva upp du får se till att sätta för nånting
här är en extranyckel
om du kan hitta nån som fortfarande gör kopior
få fler kopierade för dom bryts av i tändningslåset
jag förvarar en extranyckel i askfatet
om det skulle behövas
skaffa gaffertejp också
för den bakre nummerplåten hänger bara i en skruv
och du måste vira en plastpåse kring benet
för det regnar in på sidan av vindrutan
och droppar ner vid gaspedalen
och när du tankar
kan du bara fylla upp kvarts tank
annars läcker tanken

men i övrigt
funkar den riktigt bra
ja just det
den kallas den förtappade

ps strålkastaren på förarsidan är krossad och övertejpad
med ett lock från en chokladkartong



tatueringar

hopkurad i den mörka reflektionen av min far
kastade vi loss från seasalter och shellness
1966

jag hade på mej en för stor korkflytväst
och duckade för bommen som kom svajade ovanför
mitt huvud
och för att vara som farfar
bad jag min far göra tatueringar med filtpenna
på mina underarmar
var femte minut kikade jag in under ärmarna
för att se om saltstänket hade tvättat bort dom
dom röda seglen dånade
och min far skrek ut order
jag studerade hans skäggiga ansikte
ögonen stirrande ilsket ut över havet

när vi kom iland köpte min far en trombon
för 25 pund av en man
som ofredade
mej sexuellt



2

sittande på bakgården hos min far
i det stekande solskenet
en ny tatuering på skuldran
och underarmarna täckta av
brännmärken efter cigaretter
står min far ilsket lutad över mej
jag förstår inte hur du kan göra så där mot dej själv
säjer han
sen vänder han och går sin väg


31 augusti 1997

varför måste barn gå i skolan?
varför måste dom lära sig att läsa och skriva?
hur ugnssteker man en gås på bästa sätt?

är det nyttigt att meditera?
exakt vad är rädsla?
är det som sex?
är det verkligen så väldigt fel att dricka batterisyra? v
arför bör man inte tvätta barns öron med en krökt spik?
är mord det ultimata misslyckadet?
och isåfall borde folk avrättas för det?
hur är det att vara en spindel?
och tittar dom verkligen med alla åtta ögonen samtidigt?
hur är det att springa omkring som en vägglus?
är det bra för dej?
eller är det bättre att hoppa upp och ner som en loppa?

vad ska vi med vetenskapen till om den inte kan svara
på så enkla men relevanta frågor?
det verkar som om alla pratar om döden
men ingen förstår vad det verkligen innebär att vara död


träsnitt och den här dikten

den stackars staden ligger frusen
utanför fönstret
bilar vägrar starta – kaos!
vattenrör sprängs – katastrof!
människostackarna är i upplösningstillstånd

jag pissar i den frusna källartoaletten
och går hemifrån
jag lämnar arbetet bakom mej
(träsnitt och den här dikten)

jag är borta i 3 dar eller mer
jag dricker mig full på
mitt socialbidrag
efter all whisky leder jag kanske
mej själv tillbaka hem genom den öde
natten utan att minnas det

nästa dag är jag bakis
och källartoaletten
är fortfarande igensatt av is
men jobbet är gjort
nånting har slagits fast med ord eller
i trä

detta är min metod
jag snackar inte om pussel
eller litterära traditioner
jag snackar om att smyga sig tätt inpå
sin egen själ



farsa som en 5-åring

jag rusade in
sparkade upp dörren
och grabbade honom
runt strupen
fick ner honom över
diskhon å dunkade hans
huvud mot vinstället

hans ansikte skrek
av förtvivlan inget
blod i ögon eller läppar
å han var fem år
å skulle inte kunna
skada mamma

jag släppte honom
å han kom emot mej
med sina händer
flaxande som
torra vita fåglar
jag sa åt honom
att hålla sig undan
å höll nävarna redo

jag tänkte inte låta
honom komma åt
att knäa mej på kulorna

han gick sin väg

jag ringde brorsan å
berättade vad som hänt
han verkade sympatisera

jag berättade aldrig
att han stod på tur


MER LÄSNING

Allt du behöver finns på www.billychildish.com