måndag 18 februari 2008

Tidskriften Serum #29 - Februari 2008

Välkomna, ska ni vara till Serum #29, eller SerumBlogg #1. Antingen känner du som läser till oss sedan tidigare eller så är Tidskriften Serum okänd för dig, och då krävs en kort förklaring. Jag tycker att Andreas Björsten formulerade det väldigt bra alldeles nyligen:

Serum var en stående inbjudan till det litterära livet. Som då även innefattade så mycket mer än bara böcker och skrivande, utan allt runt omkring, en slags festkänsla och en förväntan.

Jag kan inte uttrycka det bättre
själv. Just den där glädjen över att göra en tidskrift, att publicera texter vi gillar, att kommunicera med våra läsare, att arrangera litterära fester, uppläsningar, filmvisningar, fotoutställningar, konstinstallationer, är kanske vad som gjorde och gör Serum unikt. Och förresten; vilken annan svensk litteraturtidskrift har gjort en road trip som den vi gjorde sommaren 2005, då vi bland annat körde runt på Öland i en gammal Volvo-kombi och sålde tidskrifter till tyska turister, och läste poesi på Gamla Torg i Hörby och på gudsförgätna t-banestationer i Stockholms förorter? Jag misstänker att vi är ganska ensamma om det.

Vi har gjort temanummer om korvkiosker, om poesi, om döden, om sex och skräck och Sture Dahlström. Vi har översatt dikter av Bruce Lee, skrivit om Elvis Presleys litterära kvaliteter. Vi har intervjuat en fakir. Under sju år hann vi med 27 tryckta tidskriftsnummer, en cd-skiva, samt ett flertal böcker och häften. Inte så illa för en liten tidskrift i den malmöitiska periferin med ett minimalt stöd från Statens Kulturråd. Ja, se där, nu nämnde jag det. På något vis känns det passande att det blir denna vinter som vi återuppstår, när debatten om kulturtidskriftsstödet rasat som värst.

Det fanns flera anledningar till att vi lade ner Serum efter ett sista, jävlar-anamma-trippelnummer som kom ut våren 2006. Men den främsta var ju trots allt att det hade blivit allt svårare att klara av att producera fyra nummer per år med bara 25 000 i stöd. Pengar som knappt täckte tryckkostnaden de sista åren. Till slut kändes det som att stå på toppen av Turning Torso och pissa i motvind. Skulle det vara så jävla omöjligt att vara en någorlunda glad litteraturtidskrift som föredrog raka rör, Bukowski och punk framför språkmaterialism, inåtvändhet och snobbism? Ja, det skulle väl det. Så vi lade ner, gav ut det där sista tjocka numret, och skulle aldrig mer höras av. Så var det tänkt.

Men vi saknade ju att göra Serum, att gå in i det där speciella serumska läget, som är ungefär som efter tre öl och en god cigarill på en uteservering med utsikt mot ett förortstorg eller en bilparkering just när solen börjar gå ner. Vi saknade redaktionsmöten på Le Le i Malmö, vi saknade våra läsare. Och vi har fått höra att ni har saknat oss. Alltså är vi nu här igen. Tiden har gått, det finns medarbetare som har dött, vänner som försvunnit, poeter som har glömt. Men Serums redaktion, som idag består av undertecknad, Lars Palm och Jonas Svensson, drömmer fortfarande om något vackert, naivt och roligt.

Så nu går vi framåt. I bloggformat. Nej, det är inte samma sak som en tjusig tryckt tidskrift man kan ta med sig i badet, och tappa i badet så att sidorna blir alldeles krusiga när den väl har torkat igen. Nej, det är inte riktigt samma sak. Men det är förbannat mycket enklare, det är gratis för oss och för er, och nog blir det betydligt enklare för gamla och nya läsare att hitta varje nytt nummer. Alltså: Serum startar om, ni blev inte av med oss.

I fortsättningen hoppas vi göra oregelbundna men täta uppdateringar av denna blogg. Vill du vara med? Har du texter som du tror kan vara något för oss? Hör av dig! Enklast är att maila till venarod@gmail.com - men skicka inga omfattande manus, vi ger inte ut några böcker.

Detta är #29, ett nummer tillägnat Billy Childish.

Tomas Ekström, redaktör för Tidskriften Serum sedan 1999.




EN SEXA CHILDISH – KORT INTRO

I am self taught.
I do not like fashion culture.
I do not hate anyone.


Så avslutas den korta biografi som Billy Childish ger av sig själv på sin hemsida (www.billychildish.com). Egentligen hade det kanske kunnat räcka; en dyslektisk autodidakt till poet, konstnär och musiker. Och merparten av Childish historia går att finna i hans dikter. Billy Childish har av många kallats för Storbritanniens svar på Bukowski. Det är inte svårt att förstå varför, släktskapet går att finna överallt. Solitären och spriten. Lyan och poesin, de prostituerade och de utslagna. Och mitt i alltihopa lyfts det ofta in ett djur, ett litet kryp som ger skrivandet bränsle. Ett annat tema är skildringar av en tyrannisk fader. Och banden till hemstaden förstås. Likt Bukowski har sitt Los Angeles skapas merparten av Childish konst utifrån hemstaden Chatham där han föddes 1959.

Billy Childish hoppade av skolan när han var sexton. Ingen hade då uppdagat att han var dyslektiker. Han tog jobb på varvet, en anställning som varade i sex månader. Det sägs vara den längsta sammanhängande tid han någonsin brödknegat. Han blev senare antagen till konstutbildning på St Martin’s School of Art, men blev relegerad inom kort. Sedan dess har han levt på det sociala, a-kassa och liknande, samtidigt som han skrivit poesi, målat, och ägnat sig åt musik. ”Storbritanniens mesta och rudimentäraste garagerockare” som någon kallat honom.

Vad det gäller poesin är det osminkade, bitvis outhärdligt självutlämnande texter. En total ärlighet med alla fula och såriga skav blottade. Detta kan också tendera att bli väldigt jag-centrerat, ibland självhyllande, men kraften i dikterna utplånar snabbt detta, och kvar blir den där välbekanta knytnäven i magen som få poeter lyckas leverera.

Det var med viss bävan jag gav mig på att översätta en dyslektikers poesi. Jag har valt att inte ”felstava” ord i översättningarna, det kändes inte rätt och blev bara krystat. I övrigt har jag bara kört på och försökt fånga det direkta tilltalet. Den där känslan inte helt olik att just ha svept en sexa starksprit.


Efter att ha överkonsumerat och slitit ut författare som exempelvis just Bukowski, tar jag det lite lugnare med Childish. Vi har ett bra förhållande och jag vårdar detta, vill inte riskera det. Där har vi kanske också skillnaden mellan en autodidakt till översättare och en poet som Billy Childish – han tar riskerna.


Malmö januari 2008

Jonas Svensson

[Cheers to Billy & Julie!]



EN SEXA CHILDISH

Fr. the man with the gallows eyes – selected poetry 1980-2005



en sorgsen åsna

och en tjock man med ett leende på läpparna


sagt av en man som inte käkar ost
och som rodde in på andra plats

i skolmästerskapen för pojkar
under 18 i kent 1975
(bara tre deltagare)


sagt av en man som inte äger nån tv

inte läser dagstidningar
och som har radion avslagen


sagt av en man med tolv rotfyllningar

fyra fotvårtor

och en examen (högsta betyg i konst) från walderslade gymnasieskola
för pojkar


sagt av en konstnär med tveksamma meriter

och författare av obscen poesi


sagt av en man som fångade paul wellers plektrum

när det kastades ut i publiken på rådhuset i battersea

jubileumsveckan 1977 (förband the boys)


sagt av en man som ristade den bakåtlutade amiralen
och van gogh utan mustasch

på elevhemmets stenfasad

hennes majestäts skeppsvarv chatham 1976


sagt av en man som gick i begagnade skor

tills han fyllde 33

sagt av en man som försökte köra över johnny rotten

på trottoaren utanför pub roebuck på kings road
london 1978 (full och beväpnad med en cykel)


sagt av en man med ögon som små fiskar

med sin fars händer och nån annans ben

kan jag se sanningen kämpa sig uppför

bergssidan
som en sorgsen åsna knäande under tyngden
av en tjock man

med ett leende på läpparna




den förtappade


bilen är en volvo herrgårdsvagn från 68

som jag fått av min bror

den är målad i alggrönt
drar fem liter olja i veckan
han lämnar över nycklarna

man måste öppna motorhuven på ett speciellt sätt

säjer han

och bakdörren går inte att låsa
och fönstret går inte

att veva upp
du får se till att sätta för nånting
här är en extranyckel

om du kan hitta nån som fortfarande gör kopior

få fler kopierade
för dom bryts av i tändningslåset
jag förvarar en extranyckel i askfatet
om det skulle behövas

skaffa gaffertejp också

för den bakre nummerplåten hänger bara i en skruv

och du måste vira en plastpåse kring benet

för det regnar in på sidan av vindrutan

och droppar ner vid gaspedalen

och när du tankar
kan du bara fylla upp kvarts tank

annars läcker tanken


men i övrigt

funkar den riktigt bra
ja just det

den kallas den förtappade


ps strålkastaren på förarsidan är krossad och övertejpad
med ett lock från en chokladkartong




tatueringar


hopkurad i den mörka reflektionen av min far

kastade vi loss från seasalter och shellness
1966


jag hade på mej en för stor korkflytväst

och duckade för bommen som kom svajade ovanför

mitt huvud

och för att vara som farfar

bad jag min far göra tatueringar med filtpenna

på mina underarmar

var femte minut kikade jag in under ärmarna

för att se om saltstänket hade tvättat bort dom

dom röda seglen dånade

och min far skrek ut order

jag studerade hans skäggiga ansikte
ögonen stirrande ilsket ut över havet

när vi kom iland köpte min far en trombon

för 25 pund av en man

som ofredade
mej sexuellt




2


sittande på bakgården hos min far
i det stekande solskenet
en ny tatuering på skuldran
och underarmarna täckta av

brännmärken efter cigaretter
står min far ilsket lutad över mej

jag förstår inte hur du kan göra så där mot dej själv
säjer han

sen vänder han och går sin väg



31 augusti 1997

varför måste barn gå i skolan?

varför måste dom lära sig att läsa och skriva?
hur ugnssteker man en gås på bästa sätt?


är det nyttigt att meditera?

exakt vad är rädsla?
är det som sex?

är det verkligen så väldigt fel att dricka batterisyra? v
arför bör man inte tvätta barns öron med en
krökt spik?
är mord det ultimata misslyckadet?

och isåfall borde folk avrättas för det?

hur är det att vara en spindel?

och tittar dom verkligen med alla åtta ögonen samtidigt?

hur är det att springa omkring som en vägglus?

är det bra för dej?
eller är det bättre att hoppa upp och ner som en loppa?


vad ska vi med vetenskapen till om den inte kan svara

på så enkla men relevanta frågor?

det verkar som om alla pratar om döden

men ingen förstår vad det verkligen innebär att vara död



träsnitt och den här dikten


den stackars staden ligger frusen

utanför fönstret
bilar vägrar starta – kaos!
vattenrör sprängs – katastrof!

människostackarna är i upplösningstillstånd


jag pissar i den frusna källartoaletten
och går hemifrån

jag lämnar arbetet bakom mej

(träsnitt och den här dikten)


jag är borta i 3 dar eller mer
jag dricker mig full på

mitt socialbidrag
efter all whisky leder jag kanske

mej själv tillbaka hem genom den öde
natten utan att minnas det

nästa dag är jag bakis
och källartoaletten

är fortfarande igensatt av is
men jobbet är gjort
nånting har slagits fast med ord eller
i trä

detta är min metod
jag snackar inte om pussel
eller litterära traditioner
jag snackar om att smyga sig tätt inpå
sin egen själ



farsa som en 5-åring

jag rusade in

sparkade upp dörren

och grabbade honom

runt strupen

fick ner honom över

diskhon å dunkade hans

huvud mot vinstället


hans ansikte skrek
av förtvivlan inget
blod i ögon eller läppar
å han var fem år

å skulle inte kunna

skada mamma


jag släppte honom
å han kom emot mej
med sina händer

flaxande som

torra vita fåglar
jag sa åt honom
att hålla sig undan
å höll nävarna redo

jag tänkte inte låta

honom komma åt
att knäa mej på kulorna


han gick sin väg


jag ringde brorsan å
berättade vad som hänt

han verkade sympatisera


jag berättade aldrig

att han stod på tur


MER LÄSNING

Allt du behöver finns på www.billychildish.com

3 kommentarer:

Peter i Solna sa...

Coolt! Ni är tillbaka!

Jakob sa...

Suveränt! Välkomna tillbaka, Serumfolk! Billy Childish var en ny och rolig bekantskap.
Hur tänker ni er utgivningstakten framöver?

Serum sa...

Hej, och tack så mycket! Ungefär varannan månad är åtminstone min förhoppning. Beroende på hur mycket bra material vi får, så klart, och hur mycket vi själva spårar upp, översätter, etc. Men #30 börjar redan ta form så smått... /Tomas