onsdag 4 juni 2008

Doku 001: Bokbord Södertull

Det var ett bra tag sedan Serums redaktion var aktiv i sådana här sammanhang, men när Malmös längsta bokbord gick av stapeln vid Södertull lördag 30 maj kändes det självklart att dyka upp som ett spöke från förr. Här en liten resumé.

Redaktionen samlade sig till attack från tre fronter; Hönsinge, Venaröd och Möllevången. Möllan blev utgångspunkten vid tiotiden. Antika nummer av allas favorittidskrift samt bokutgåvor på Fakir förlag packades in i en skönt svängig Volvo kombi. Redaktör Palm ansåg att han behövde duscha och fick efter viss tvekan godkänt att dyka upp lite senare. Svensson och Ekström gav sig iväg genom sedvanligt trafikkaos på Ystadsgatan. Vi vinkade glatt när vi passerade restaurang LeLe på Bergsgatan, och nådde Södertull utan större incidenter.

Eftersom vi är en (mer) förvirrad redaktion nuför tiden så hade vi förstås glömt att ta med stolar att sitta på. Därför var det med stor glädje och återhållet jubel som vi noterade att det fanns en parkbänk precis bakom bord 124. Snyggt och propert möblerade vi bordet med skotskrutig resväska, fladdrande bredsidor och buntar med Serum. Några parkeringsmynt hade vi inte heller så det var bara att börja sälja för glatta livet. Det gick väl sådär.

Medan solen stekte från blå himmel rann kalla lättisar ner i Svenssonstrupen. Ekström kände sig nödgad att ringa Palm som beordrades att passera systembolaget på vägen. I väntan på ytterligare förfriskningar dök ett tvättäkta Serumfan upp. Hon behövde komplettera samlingen lite. Hon handlade en trippel, vi fick beröm, vi blev stolta, vi blev rörda. Dessutom räddade hon oss från parkeringsböter. Dagens hjälte utan konkurrens.

Efter vad som upplevedes som en evighet kom Palm makligt promenerande genom vimlet. Utan snören i gymnastikskorna, men i gengäld med två kassar öl. Vår parkbänk var äntligen komplett. När trojkan ändå var samlad lät vi det hela urarta till ett redaktionsmöte. Idéer kläcktes, historier förtäljdes och bombastiska planer drogs upp.

Det är lätt att känna sig liten, obetydlig och bortglömd i röran av nästan 200 bokbord. Men i takt med att vi sålde några nummer, blånekade bordsgrannen att köpa av våra öl, och hittade en toalett inom behaglig avstånd så växte förtroendet från förr. En lite touch av Åke Jävel smög sig in.

Vi fick plötsligt lust att upprepa katapultexperimentet med Björn Ranelid på Malmöfestivalen för något år sedan. I brist på Björn siktade vi in oss på en intet ont anande Fredrik Ekelund. Innan vi hunnit skruva ihop katapulten fick vi höra att han hade flytt med en båt på kanalen. Någon sade sig också ha siktat Jan Sigurd på samma skepp (med Sture Dahlströms avklippta skägg i väskan?). Då ingen i redaktionen är simkunnig lade vi ner projektet.

Forne Serumikonerna Mårten och Susanne med barn kom förbi och gladde oss en stund. Även redaktör Svenssons mor lyckades finna fram till centrala Malmö ända från Småland. Hon gav oss en röd väska med hjul på. Sedan gick hon till Kapp Ahl (som kan se fram emot en fet faktura för denna eminenta marknadsföring). En yngre man med Tool på tröjan sneglade på högarna av tidskrifter. När en av redaktörerna med ett överdrivet försäljarleende tilltalade mannen avvek han från platsen. Vi kan inte utröna om detta är ett bra eller dåligt tecken.

I den anonyma skaran stirrade vissa öppet skeptiskt på batteriet av Serum på bordet (och det växande antalet ölflaskor inunder), medan andra glatt och nyfiket bläddrade igenom rubb och stubb. På bordet intill var det full kommers hela tiden, Kalle Anka och Byggare Bob gick som smör i solsken. Vi är dock vana vid svårflirtad publik och lät oss inte nedslås. Tvärtom. Resten av eftermiddag fick vi dessutom skön underhållning av en klockren vinylsamlare som hördes genom människovimlet med jämna mellanrum:

– HAR NI INGEN BLACK SABBATH?

Bara en sån sak.

När vi lämnade Södertull var det med en friskt fläkt av forna dagar rufsande våra kalufser. Vi gick plus minus noll men höll huvena högt. Vi hade sakta tassat tillbaka in i offentligeheten. Kanske upprepar vi det igen. Någon annanstans. På någon annan parkbänk.

2 kommentarer:

korpdotter sa...

:) undrar hur mycket fjortis man egentligen är om man blir lycklig över att utses till dagens hjälte av sina idoler. antar att det är rätt mycket fjortis... och undrar om det är nåt bra att ha sina fjortis-sidor i behåll. man ska va rädd om barnasinnet, det har jag hört, men fjortis-sinnet? kanske skulle man bara skaka det av sig snabbast möjligt? jag har nog misslyckats med det iaf. helt. fast det känns ändå rätt bra att vara groupie till er istället för typ... måns zelmerlöf. förresten är jag glad för mina nya tidningar. de är så bra :) tack!

/korp

korpdotter sa...

kom precis på att det skulle vara ännu mer fjortis att tro att det handlar om mig även om det inte gör det. men... det kan ju ni förmodligen inte avgöra eftersom jag inte presenterade mig. jaja. jag står för min fjortishet idag iaf.